Några nya pryttlar att joxa med!

Tjipp och välkomna tillbaka!

För några veckor sedan gick mitt graffakort i graven väldigt hastigt och lustigt då dess båda DVI-portar plötsligt slutade skicka någon signal. Skickade tillbaka kortet, vilket inte längre fanns i lager, så jag fick istället möjlighet att investera i någonting annat, dock med ett avdrag på ursprungsvärdet, vilket jag tyckte lät väldigt märkligt då garantitiden fortfarande inte utgått. Men så var iaf fallet och det var bara att bita i det sura äpplet.

Då jag inte hittade något annat graffakort ur firmans sortiment som föll på läppen, valde jag istället att satsa på en NAS till hemnätverket. Så jag bestämde mig slutligen för en s.k. Xtreamer eTRAY.. zzzzz (bara lite "h4xxor", "1337" och "w4r3z" som saknas i namnet för att det skall bli riktigt pinsamt nördigt!). Det är hursomhelt en mycket kompakt liten doning som förutom att lagra filéer i nät även skall ha möjlighet att agera filserver, ja t.o.m. webbserver, på det stora Internätet. Den har likt andra NASar även USB-portar, så man kan koppla in sina normala externa diskar och skrivare till enheten och dela ut i nätverket. Den skall även, likt namnet antyder, kunna streama video och musik. Det verkar även som den är förmögen att tanka filer för alldeles egen maskin, detta tros ske genom bittorrent.

Apparutten står just nu och synkar de båda 2TB-diskarna jag preppat den med. Detta då jag valt att köra den i speglat läge (RAID1), vilket innebär att innehållet på den andra disken är en direkt spegling av det som ligger på den första, vilket ger en extra säkerhet om en av diskarna skulle krascha, som då bara kan bytas ut, utan att någon data går förlorad.
Synkningen kommer ta hela natten i anspråk, så än så länge har jag inte haft möjlighet att testa denna doning i någon högre utsträckning. Det skall bli intressant att se hur den sköter sig. Mer om denna NAS inom kort. Därför sparar jag lite på bildgödslandet, hähä...


Ett stycke NAS startar upp...


Skaffade idag även en nytt trådlöst s.k. "deskset" (Deltaco TB-102); dvs. en tangentbräda och en mus i ett trevligt litet paket (dock utan röda snören). Började dock ana en viss oråd när jag upptäckte hur halvdant grejerna låg nerpackade i kartongen. Uppenbarligen ett fall av ånger/öppet köp från en tidigare kund. Ett visst mått av huvudbry uppstod vidare, då den lilla USB-mottagaren inte upptäcktes av systemet i varken Windows 7 eller XP. Visade sig emellertid att den fungerade olika bra i olika USB-portar på datamaskinerna jag testade den med. Mycket märkligt! Funkar dock tillfredsställande nu, om det är vid fri sikt mellan styrdonen och mottagaren, vill säga. Har bara testat den en liten stund, men tyckte musen uppförde sig lite ryckigt, bara p.g.a. det faktum att jag kopplat mottagaren till en port på baksidan av datamaskinen, vilket således inte ger apparaturen fullständigt fri sikt. Får hoppas att den bättrar sig på den punkten genom omsynkning eller nåt.


En lurkig nedpackning, eller "gangsta wrap" som de säger borta i Staterna


Uppenbarligen har någon av Deltacos ingengörer en underlig fetish för skruvar...


Mottog även ett litet kuvert med minneskort med posten denna onzdag. Beställde bl.a. ett microSD-kort på 8GB, men fick ett på 16GB istället, till samma pris. En tabbe av leverantören som jag knappast gråter över. Valde även att ta steget från 16 till 32GB på fullstor SD, för att använda i TZ10-kameran (se här). Kan nog vara bra om man skall filma länge sessioner i HD.



På tal om kameror, så har jag nu hunnit dra av några bilder med den lille röde Pannan. Automatiken är betydligt bättre än i FX150:an och den presterar även märkbart bättre vid fotning utan blixt, vilket i fallet med FX150:an direkt innebar ofokus och brus om inte ljuset var fullgott. Så illa är det alltså inte på långa vägar med TZ10:an. Filmning i formatet AVCHD Lite i 720p på hösta kvalitetsintällningen fyller omkring 100MB i minuten, vilket är fullt jämförbart med föregångaren FX150:s minnesslukning. Med ett minneskort på 32GB bör man således kunna rymma cirka 320 minuter video. Det hade blivit en mastodontrulle av sällan skådat slag! ;^)

Panasonic Lumix DMC-TZ10 — unböx

Kände att det var dags att uppgradera sin skarpskjutare inför sommarens sevärdheter och fotomöjligheter, i såväl stillbilds- som videoform. Framförallt på zoom-fronten har det funnits mycket att önska för min del.

Förstakamera har de senaste 1,5-2 åren varit Lumix DMC-FX150; en liten, men tämligen kompetent 14 megapixlare från Panasonic. Dess stora svaghet är dock zoomen som, för det första bara uppgår till 3x. För det andra så låser sig zoomen i befintligt läge vid filmning, så det gäller att välja ett lagom inzoomat läge från början, för sedan är det det man får hålla sig till, tills man startar en ny filmsession. En annan brist hos FX150 är att den har lite svårt med mer extrema närbilder, i alla fall om man jämför med knubbisen EasyShare C875 från Kodak, som jag använde dessförinnan. Det sistnämnda är dock är ett mindre problem, då dess FX150:ans upplösning tillåter en del beskäring i efterhand, om så skulle kännas behövligt.

Så det jag var ute efter var denna gång en kamera som förutom kan producera reko stillbilder, dessutom är begåvad med långzoom och bra filmningsmöjligheter i HD-upplösning, där ljudet inte distar ut fullständigt, exempelvis på en konsert. Kompakt utförande är också ett måste, för att kunna slinka med in utan bli alltför benägen att konfiskeras på nyss nämnda kulturarrangemang.

Efter några kvällars research på det allsmäktiga Internätet lyckades jag välja ut 3 potentiella kandidater att fixa biffen. Sonys Cyber-Shot DSC-HX5V, PowerShot SX210 IS från Canon, samt Lumix DMC-TZ10 från Panasonic. Sonys kandidat var den första som gick bort, då den visade sig tämligen värdelös att spela in ljud, i alla fall av högre volymer.

Sedan blev det betydligt svårare mellan SX210 IS och TZ10. Båda har mycket trevliga zoom-möjligheter, båda filmar i 720p, båda är försedda med fullt duglig bildstabilisering. PowerShoten når lite längre i sin zoom och har 2 extra megapixlar till sitt förfogande, men av de testbilder och -videor jag tagit del av, vinner dock TX10:an, både vad gäller stillbilder och video. TX10 påstås vara sämre att filma i mörker, men av de videoklipp jag sett på exempelvis YouTube, filmade på konserter med de respektive kamerorna, syns det ingen påfallande skillnad vad gäller kvaliteten på mörkerhanteringen.

Så, idag så kom då äntligen min sprillans nya TZ10:a med FedEx och jag har bara hunnit få upp den ur lådan. Inväntar nämligen på minneskorten, vilka jag beställt separat. Så tills jag hunnit ge den ett närmare bekantande är vad jag har att bjuda blott ett gäng snaskiga bilder på läckerbiten.

Låt det väl smaka!

Standardpaketering 1A. Kamera, batteri, laddare, manual på franska (!), en CD-ROM (sååå 1995), samt analogt A/V-kablage med kompositvideo :S

Rödspätta; modellen finns även i svart, silver, blått och inte minst bruuuuunt. Även en mer sällsynt guldvariant finns, men verkar vara svår att få tag på, i alla fall i Sverige.

En trevlig nyhet sedan FX150:an är att inspelningsläget nu fått en dedikerad röd knapp, så man slipper fippla med lägeshjulet värje gång man skall växla mellan slillbild och video.

 
...Likaså har denna kamera även fått sin alldeles egen GPS för geo-tagging. Dessutom bjuds det på fler fotolägen, samt dubbla mikrofoner för stereoljud i videoinspelningen. 


Vidare finns det nu också stöd för den senaste Secure Digital-revisionen SDXD, som ger stöd för än större minneskort än SDHC-standarden som slutade vid 32 GB.

Här känns det hemtamt. Batteri och minneskort på sina vanliga platser.

Nytt här är däremot (mini-) HDMI-utgången, för visning av foto och video på TV:n. Kabeln får man dock bekosta på egen hand...

Storleken spelar roll

Ju mindre desto bättre. Så här stor är TZ10:an jämfört med sin föregångare FX150 och Kodaks knubbis EasyShare C875.

Match 1: Rödspätta vs. Svartmes

Nya TX10:an är som väntat, i och med sitt fetare zoomobjektiv, märkbart tjockare än sin lillebror... 

...Faktum är att den är större, räknat på alla dimensioner...

Här syns breddskillnaden extra markant.

Vinnare: Lumix DMC-FX150

Match 2: Rödspätta vs. Silverfisk

C875:an är föga förvånande fortfarande tjockast, medan TX10 dock är markant bredare.

Vinnare: oavgjort

Billiga husdjur

Pluggade precis in en av mina tvenne nya små läpptoppmöss jag tjackade för blott 29 spänn stycket i en välkänd svensk elektronisk butikskäädja.

Stabilt som fanken och Telefunken hela vägen lång! Det enda jag på rakad arm kan komma på att jag saknar är sidoknappar som man kan backa och fronta med när man smurfar på internätet, exempelvis. Och att den är lite liten, men små brukar ju såna här läpptoppspekdon normalt också vara.


Här håller jag musen i svansen, hähähä


Här ligger musen still och bara myser, på sin mysmatta


Här är musen är lite på lyset, höhö


Det är inte världens största mus, *fnizz*!


Moosen fanns för övrigt i ett flertal olika färger (alltså inte flera likadana färger, för då hade det ju inte varit någon större skillnad och vits), men bara denna vackra 70-talsoranga variant av moosen prånglades ut för ett sådant överkomligt pris. Övriga låg på 150-lappen mer per stycket. Underligt - vad äre för fel på orange helt plötsligt? E ju en riktig kalasfärg, om man säjjer! :^)

PS: Man kan rita med musen åsså!! :D ds.

En trevlig HDMI-växel som heter duga!

Tjänaren,

Jag tjackade en ny HDMI-växel på Teknikmaggan för ett antal dagar sen, då den gamla switchen (se föregående inlägg) verkade göra att bilden svartnade emellanåt och medförde en del störningar i bilden (syntes ibland med Xbox 360:an). Störst problem var det med DVD-speleriet och den nya JVC-spelaren jag skaffade tidigare i veckan (se tidigare inlägg). Signalen var inte stabil alls och teven svartnade gång på gång när HD-uppskalningen var aktiverad. Det funkade bättre om man kopplade spelaren direkt till teven, men inte perfekt, då man ändå tvingades leva med ett antal korta blackouter under en filmsession, vilket är nog så störande!

Den nya växeln är, till skillnad mot den förra, helt mekaniskt styrda växeln, försedd med såväl fjollkontroll som nätadapter, vilket visade sig vara mycket trevligt. "Nätadapter till en växel - vafförå?" kanske du tänker. Jo, för här kommer det fina i kräksången - doningen är nämligen begåvad med signalförstärkning. Detta visade sig vara en riktigt bra grej, då denna funktionalitet lyckades råda bot på alla probläm jag tidigare haft med HDMI-anslutningar som tappar signal eller får störs ut på vägen fram till sin slutdestination.

En annan mycket trevlig egenskap hos den lilla rackaren är att den själv känner av när en enhet tillgänglig och aktiv, vilket innebär att den automatiskt växlar till denna port om övriga enheter ej är i bruk. Mycket smidigt!

Dock så fungerade inte allt perfekt redan vid första inkopplingen av växeln. Den lyckades då bara visa en av de fyra inkopplade enheterna på teven. Först efter en stunds av- och påslagande av pryttlarna och växlande mellan desamma fram och tillbaka, kom de tillbaka, en efter en. Sedan dess har allt funkat strålande! Tror att problemet har något med handskakning och HDCP att göra. Att de s.a.s. behöver lite tid på sig att "känna på varanda" innan allt fungerar klockrent, fullt ut. Ironiskt nog så funkade alla enheter utom den nya DVD-spelaren genom växeln, så jag var helt inställd på att lämna tillbaka spelaren och byta den mot en Philips-spelare för samma pris. Men så testade jag den på nytt idag och den funkade klockrent med den nya switchen! En synnerligen märklig, men samtidigt trevlig överraskning!

Med det sagt, så var växeln lätt värt de spenderade 500 spännen, speciellt då min gamla halvdana motsvarighet förmodligen kostade betydligt mer än så när jag köpte den för några år sedan.

Kort sagt: ett av mina bästa köp på länge!


Belder vart det härer!


Så här ser rackarn ut (första två bilderna). Ganska proper och stilig jämfört med den gamla doningen (tredje bilden).


Baksidan: fyra HDMI-ingångar, en utgång. Samt en ingång
för nätadaptern.


Fjollkontroll + nätdel följer också med


Låda fick man likaså. Växeln är försedd med signalförstärkning,
likt vad som kan läsas på baksidan.


Redan innan man hunnit koppla in strömmen börjar den lysa,
när den känner av aktiva enheter som pluggats in.


Varde ljus (ström)!
Röd lampa=tillgänglig enhet. Grön lampa=ström på/vald enhet.

HDMI-växeln boven i dramat

Tjipp!

Såg första DVD-"rullen" med JVC NX-N670:an igårkväll. Innan dess hade jag gått igenom menyer och inställningar i jakt efter valmöjlighet att välja en trevlig upplösning att få bilden uppskalad till. Fick dock inget napp. Utgick således ifrån att doningen själv valde optimalt läge, likt vissa andra digitalt anslutna doningar är förmögna att göra.

Först efter att filmen var färdigbetittad och lyset åter var tänt i boningen, såg jag att fjärrisen hela kvällen haft en knapp märkt "Resolution", vilken vid bestämd men varsam beröring, ändrar skalningsupplösningen som utskickas genom slangen till bildvisarenheten!

När jag då växlade från standardupplösningen upp till 720p, dök det omedelbums upp en hel massa vita prickar som störde i bilden, varpå skärmen växelvis helt svartnade! Hoppade vidare till 1080i. Här var det betydligt bättre, men en viss mängd vita prickar nojsade fortfarande omkring på tevens bildyta.

Störningar är ju som bekant störande för de flesta *high hat*, så felsökandet igångsattes därmed för fullt. Har även tidigare, emellanåt haft en del problem med störningar och svartnande bild över HDMI (och även DVI, för datamaskinen), men aldrig av sådan magnitud som här uppvisades! Har funderat över hur mycket (om alls) ström- och framförallt högtalarkablage kan störa ut HDMI-signalerna och har testat att separera kablarna efter bästa förmåga - med blandat resultat. Vad som däremot på riktigt verkar lösa problemet, är att undvika användning av HDMI-växel. I alla fall den jag har i min ägo. Testade att istället köra in DVD:n direkt in i teven och nu verkar problemen vara borta!


Boven i dramat: "högkvalitativ" 4-vägs HDMI-växel ur Netonnet®'s
sortiment av måndagsexemplar. För övrigt är dammet du ser bara en
ren synvilla!


Då jag kör in 5 doningar i teven via HDMI och då teven samtidigt bara har 2 ingångar, blir det dock ett helsikes stretande att klänga över teven och fippla med slangarna varje gång man vill byta enhet. Det går ju inte, va! Så vad skall jag nu mig till taga?

• Uppjaga en ny, mer kvalitativ växel är ena alternativet.
• Byta receiver till en sån där modern rackare, med stöd för en massa HDMI-kanaler som den kan växla mellan, är det andra.

En firma som heter "Gefen" tillverkar visst bra switchar. Dessa har emellertid prislappar i tiotusenkronors-intervallet(!) Knappast något rimligt alternativ för en normalanvändare som en själv. Tills en mer kreativ lösning på det hela uppkommit, blir min lösning i dagsläget att istället helt sonika utstöta ett lätt uppgivet:

"MMMUUUUUU!!"

Tjipp!

Konsten att utbyta en ny doning i sitt rack

Tjosan!

Endera dan började min gamla trotjänare till DVD-spelare balla ur och hålla inne på discen. Luckan vägrade öppnas, om man säger, va. Skivan laddades inte den heller. Några tappra försök senare lyckades jag dock få skrället att göra som jag sagt åt den. Men osäkerheten som felbenägenheten skapat kan man ju inte leva med, så idag gick jag raka vägen till Sibbilibiba och inhandlade en spritt språngande ny DVD-doning.

Nu undrar du kanske någe i stil med:
"Meh, hallå, räcker det inte med de discspelardoningar du redan har, hallå?! ...och Duh!"

- Jo, i teorin skulle det kanske gå, men här skall jag nu genomgå varför detta ej är gonomförbart i praktiken, doning för doning:

• Bluraydiscspelaren : Meh, hallåååå! Tar ju typ 20 sekunder, minst, för drygot att läsa in en disc, ännu längre med BD:sar! Så kan man ju inte ha det!
• Xbox 240:n : Nej, nej, nej - den doningen låter ju!
• Wii:n : Ingen uppskalning/HDMI och så är det ju alldeles för jobbigt att gå in i Wii-kanalerna och joxa för att sätta igång skivan.
• Datamaskinens alldeles egna discläsare : Meh! Orka ha på dattan för att spela en skiva! Dessutom vet ju alla att bara snåla datanôrrdar använder datamaskin som skivspelningsspelare!
  

Så, när nu detta var klargjort kommer det som vanligt ett antal roliga belder som ett brev på köpet:


Det här är en låda.


Hur man inkopplar en doning utan att få en släng av damp eller ACDC,
alternativt bryta höften:

Steg 1: Joxa med kablarne

Välkommen till den förvirrade
kabeldragningens förlovade land!

Steg 2: Plocka ut gammal doning

Det var ju inte heller det lättaste! Diverse slangar från
receiver-doningen blockerar utförseln av doningen.
Hur skall detta sluta, tro?


BANG!
Ja, så gick det...

Steg 3: Packa upp den nya doningen

Ny doning, ovanpå gammal doning


Meh, hallå! - Grå fjärris till svatt huvuddoning?!
Rena snurren, ju!

Steg 4: Sätt den nya doningen på plats och koppla in densamma

- Tjipp på dig också!
Asiater är allt bra noga med sina hälsningsfraser...


Lite tanig skivtallrik kan jag nog tycka, vae...?


Telefunken!


Doningen är även försedd med en apful skärmsläckare!
Inte illa pinkat, vaee..?!


Fotnot: doningen heter för övrigt JVC XV-N670, som om det skulle spela någon roll!